Three Horizons Mapping

• Förberedelseblad skickat en vecka innan.
• Three Horizons-karta med dokumenterade H1-, H2- och H3-element.
• Namngivna spänningar mellan horisonterna — de specifika punkterna där H1 och H3 är i aktiv konflikt.
• Fungerande konsensus om övergångsprioriteringar — vad som förtjänar skydd, vad som förtjänar investering, vad som bör avvecklas.

Jag skickar ett förberedelseblad veckan innan där varje deltagare ombeds skriva ned tre saker: något i organisationen som måste skyddas, något de ser växa fram som organisationen inte fullt ut har tagit itu med, och något de vill ska vara sant om organisationen om femton år. Det tar femton minuter och gör att sessionen startar med riktigt material snarare än blankt-sida-diskussion.

I sessionen bygger vi tillsammans en Three Horizons-karta. H1 är vad organisationen hanterar och skyddar just nu — det som fungerar, som måste fortsätta fungera, som finansierar allt annat. H3 är den aspirationella horisonten — hur organisationen skulle behöva se ut för att förbli relevant och meningsfull på femton års sikt. H2 är bindväven: de framväxande signalerna, experimenten och övergångarna som kopplar samman vad ni är nu med vad ni behöver bli.

Under en halvdagssession siktar vi på att identifiera vad alla kan vara överens om är värdefullt, oavsett om de identifierar sig med H1- eller H3-perspektivet. Målet är att hjälpa teamet se sin position från ett annat håll — inte nödvändigtvis förändra deras syn, utan öppna upp för fler sätt på vilka förändring kan ske. Under en heldagssession kan vi ta mer tid att identifiera de avgörande H2-trenderna och signalerna som kan brygga den här klyftan och föra ert team mot ett djupare framtidstänkande.

Kartan är ett verktyg för ett samtal som annars går i cirklar. När folk kan se att de argumenterar från olika horisonter — inte olika värderingar — förändras argumentets karaktär.